Fylleri är frivilligt vanvett
Jag ligger här i min soffa och det är knäpptyst runtom mig, förutom tv:n som är på med låg volym och en hund utanför dörren som snarkar, och jag, jag bara ligger här och är trött men för lat för att gå och lägga mig. Önskar att jag kunde lägga mig runt 10.30-11.00, det skulle va bra. Då skulle man va riktigt utsövd på morgonen. Men såhär är det på sommaren.
Foto: Jag
Jag tror jag vet vad jag vill bli nu:)
Textil och modedesign heter den. Där får man lära sig sy, designa kläder, formgivning, färglära mm. Helt perfekt:)
Så nästa år vid den här tiden så kanske jag ska börja den utbildningen, en början för att bli stylist, eller designer:P
Det är SÅ skönt att veta lite mer om vad man skulle vilja bli. Är jättesvårt annars. Jag vill ju liksom jobba inom ett område som jag kommer trivas i.
Vad är ert drömyrke?
weird, men bra!
när jag gick i sexan-sjuan var jag väldigt bra vän med en kille, i början av åttan (tror jag) så började mina vänner hålla på och säga att vi var kära i varandra, vilket jag inte var. Men har kommit på senare att han nog var det, fattade inte det då bara. pga att mina vänner höll på som dom gjorde så försökte jag undvika denna killen så mycket jag kunde så dom skulle sluta, detta gjorde ju så vi inte alls var så bra vänner i slutet av åttan-nian, men iallafall så hände det att jag blev kär i honom, men vågade inte säga nått eller visa nått heller. Iallafall så har jag inte träffat honom, hört nått om honom eller sett honom på 3 år, men nu till det knäppa. Denna veckan har jag typ längtat efter honom, eller saknat honom konstigt nog. Så jag har letat efter hans e-mail, facebook, mm. Men har inte hittat den.
Tills idag nu när jag loggade in på min facebook, vem var det inte som ville bli vän med mig, om inte honom. Blev helt chockad, jag menar just den veckan jag började tänka på honom och undra hur han har det så skaffar han facebook. aja, jag blev glad iallafall:)haha
Jag är så trött på det här nu!!!!
Först i somras hade jag någon slags depression, den höll i sig hella sommarlovet tills jag började skolan i princip. Sen när jag äntligen känner mig bättre/normal så dör min älskade farfar, veckan efter det dör min klasskompis i en bilolycka. Och mormor bryter lårbenet och hamnar på sjukhus där hon är helt konstig och ser syner hela tiden, Sen kom hon till ett ålderdomshem där hon nu mår bättre. Detta gjorde så hela hösten gick jag som i ett vakum (säger man så?) var helt slut, svimfärdig och grät för ingenting, trött, orkade ingenting verkligen. Och under hela denna tiden har jag haft körningen i bakhuvudet, och då när jag väl får mina tider för proven så kuggar jag på teorin med 3 poäng, sen när jag ska göra uppkörningen så får jag inte det för jag måste göra riskutbildningen först (1 april-lagen) och sen nu när jag fick en annan tid till körningen så kuggas jag på den med. Och nu på slutet av vårterminen ger lärarna hos mest läxor, 2 uppsatser, en utläst bok + uppsats, klara med alla bild grejer, klara med projektet, göra iordning utställningen, göra hemsida.
Fasen alltså, jag är helt slut, psykist sett, skulle vilja ta ledigt och inte ha några krav alls, eller att ha inget att tänka på.
Och sen har jag kommit på att folk som inte har mist någon nära släkting/vän fattar inte hur lång tid det tar innan man mår bra igen. Som iskolan så pratade vi om en tjej i klassen som inte varit i skolan på länge och då säger min kompis till mig,:
hon: Varför är hon inte i skolan?,
jag: Hon är nog deprimerad!,
Hon: Vadå har det hänt något i skolan?
Nu trodde jag hon spelade dum, men det gjorde hon visst inte.
Jag: Du vet det hände ju en grej i höstas om du minns!
hon: Va är hon fortfarande ledsen över det!
Jag blev helt paff när hon sa så, det som hände i höstas var ju att det var denna tjejens bästa kompis som dog i bilolyckan. Och det är såklart man fortfarande är ledsen och sörjer. Det tar flera år att komma över ett dödsfall.
Som nu för några veckor sen så tittade jag ut på stolen där farfar brukade sola så fort solen kom fram på våren, då började jag gråta, bara av en sån sak. Sörja gör man nog hela livet, men det blir lättare med åren antar jag.
Och sen kom jag på en smart bloggide, en blogg där man anonymt kan skriva av sig i och sen få något uppmuntrande svar tillbaka utav den som har den. Jag skulle gärna vilja skriva av mig nånstans där folk inte vet vem man är, och sen somsagt få ett bra, snällt svar tillbaka, En blogg där det inte är någon som dömmer!
Carro funderar!
Kan man nysa när man sover? vad tror ni, kan man det eller inte!
Mardröm!
Har kommit på att när jag sover länge på mornarna så drömmer jag konstiga drömmar. Idag var det en mardröm.
Det var om min farfar som dog i september och jag stod honom väldigt nära för han var blind och bodde granne med oss, så vi fick hjälpa honom med mycket när han levde! (detta är alltså sant)
I drömmen iallafall var det att jag var hos farmor och stod vid ett av hennes bord, där på bordet låg det en spegel och när jag tittar på den ser jag farfars spegelbild, jag blir livrädd, både i drömmen och på riktigt. Iallafall så springer jag in till farmor och säger att "jag såg farfar" men hon trodde mig inte så då sa jag åt henne att titta på blomman på bordet. Och helt plötsligt så började den vissan och röra på sig. Farmor ochjag fick panik, senarm och såg vi han gå mot köket och sen försvann han. Jag vågade inte gå hem så jag ringde till mamma, pappa men det gick inte att slå nummret.
Sen vaknade jag, och fatta hur fort mitt hjärta slog. Usch hatar att drömma om farfar, vill inte påminnas om honom för då kommer alla känslorna tillbaka som när han dog. Just nu känns det hemskt att han dog för det var så mycket roligt han skulle få uppleva som vi lovat. Som att han och jag skulle åka och shoppa och fika när jag fick körkort, han var överlycklig över det, och sen att vi skulle åka på båtmässa med honom, som han också tyckte väldigt mycket om.
Nee, jag saknar honom så mycket, allt, som hur han uttalade mitt namn "cAroline" och hur han brukade nynna på en sång vid matbordet, eller hur han brukade skratta. Han var så välkommande när man gick till honom, han var aldrig arg eller sur. Utan alltid glad. Jag kan väl säga såhär att jag tar mitt körkort bara för att han så gärna hade velat det, även om jag också behöver det, men det är för honom jag gör det!
Älskar dig Farfar<3
Balklänning!
Jag vill inte ha den "vanliga" balklänningen som nästan alla har
ungefär som den här!, Visst såna här är fina, men jag har alltid velat ha något eget om ni fattar, jag vill inte se ut som alla andra.
