Har kommit på att när jag sover länge på mornarna så drömmer jag konstiga drömmar. Idag var det en mardröm.

Det var om min farfar som dog i september och jag stod honom väldigt nära för han var blind och bodde granne med oss, så vi fick hjälpa honom med mycket när han levde! (detta är alltså sant)

I drömmen iallafall var det att jag var hos farmor och stod vid ett av hennes bord, där på bordet låg det en spegel och när jag tittar på den ser jag farfars spegelbild, jag blir livrädd, både i drömmen och på riktigt. Iallafall så springer jag in till farmor och säger att "jag såg farfar" men hon trodde mig inte så då sa jag åt henne att titta på blomman på bordet. Och helt plötsligt så började den vissan och röra på sig. Farmor ochjag fick panik, senarm och  såg vi han gå mot köket och sen försvann han. Jag vågade inte gå hem så jag ringde till mamma, pappa men det gick inte att slå nummret.

Sen vaknade jag, och fatta hur fort mitt hjärta slog. Usch hatar att drömma om farfar, vill inte påminnas om honom för då kommer alla känslorna tillbaka som när han dog. Just nu känns det hemskt att han dog för det var så mycket roligt han skulle få uppleva som vi lovat. Som att han och jag skulle åka och shoppa och fika när jag fick körkort, han var överlycklig över det, och sen att vi skulle åka på båtmässa med honom, som han också tyckte väldigt mycket om.

Nee, jag saknar honom så mycket, allt, som hur han uttalade mitt namn "cAroline" och hur han brukade nynna på en sång vid matbordet, eller hur han brukade skratta. Han var så välkommande när man gick till honom, han var aldrig arg eller sur. Utan alltid glad. Jag kan väl säga såhär att jag tar mitt körkort bara för att han så gärna hade velat det, även om jag också behöver det, men det är för honom jag gör det!

Älskar dig Farfar<3