Så, nu vart det gjort. Har köpt en ny kamera, iof är den inte hos mig än för jag köpte den på Komplett.se där den var billigast. Blev iaf en Nikon D90 en lite äldre modell från 08-09 (tror jag) men som jag bara har hört bra ifrån. Den är för en som vill förbättra sitt fotande.

Den kostade 7590kr på komplett.se I affär har den kostat 7999kr, så tjänade lite iaf på den.
När den var ny så kostade den runt 12000kr.


Såhär ser den ut

Den har iallafall en liten display där uppe på "huset" så det blir lättare att kolla inställningarna. och sen som jag tycker är väldigt bra är att autofokusen sitter i "huset" och inte i objektivet, så jag kan köpa i princip vilket objektiv jag vill.

Objektivet jag köpte med är ett kitobjektiv nikon 18/105mm. Ska även lite senare köpa objektivet 50mm/1.8D som jag läst väldigt bra om, och som tydligen är väldigt prisvärt (kostar runt 1290), så det ska jag ha till porträtt och liknande!

Detta åt jag idag, stekt kyckling med coscos och salsa. Tänkte bjuda på receptet till salsan.

(Ta mer av allt beroende på hur många ni är)

Tomat
Gurka
Rödlök
Avokado
Mango (fryst eller färsk)
Färsk basilika/oregano (eller nån annan ört ni gillar)
olivolja
citronsaft
Sambal oelek (var försiktig med den, jag tog ca ½tsk) 
salt,peppar,lite socker.

skär alla grönsakerna utom avokadon i små små bitar, ta bort kärnhuset på tomaterna. Ta i mangon och grönsakerna i en skål. Hacka örterna ,lägg i, ta i lite olivolja,citronsaft och sambal oelek plus kryddorna. Rör om. Skär avokadon precis innan ni serverar och lägg i,rör om. Jag hade även lite ruccola i men det behöver man inte. Sen är det klart!

Har funderingar på att köpa en ny kamera, en lite mer avancerad än den jag har. Jag har ju en Nikon D40 (jag köpte den samtidigt som alla andra, det var typ nått erbjudande på den) iallafall så har jag tröttnat lite på den, vill ha en med mer pixlar en som man kan utvecklas med och även kunna köpa bra objektiv till.

iallafall så står det mellan två kameror, men jag har en favorit. det är antingen denna:

Canon eos 550D


eller

Canon eos 500d


Det lutar åt den första 550d, men den är lite dyrare.

Har iallafall i princip fått en spekulant på min nuvarande kamera, en kompis som är intresserad, vilket är bra. vill ju inte att den bara ska ligga i ett skåp utan att användas!

Josh wilson-How to fall

Somsagt, en mysig låt, hade glömt att jag hade lagt till den på min spotify, men nu så spelades den, och den är riktigt härlig!

Gjorde en god sås idag till maten, är egentligen en svampsås, men vi hade ingen svamp, så det blev utan. Lika gott det med:)

ca 4port

ca 300g kantareller el annan svamp (går utan också somsagt)
0,5 st gul lök
100g smör
2dl vatten
0,5dl kalvfond (nu när jag inte hade svamp tog jag hälften kalv fond och hälften kantarellfond)
1msk balsamvinäger
3dl grädde
1msk tryffelolja (har jag skippat)
redning (mjöl + vatten)

Smält smöret i en kastrull. Lägg i svampen och hackad gul lök. Häll på 2dl vatten. Koka upp. Tillsätt 1/2 dl kalvfond och 1 msk balsamvinäger. Häll grädden i såsen. KOka upp och smaksätt med salt och peppar. Tillsätt tryffeloljan och red av såsen.

Tog ingen bild på den, men alla vet väl hur en sås ser ut.



Foto:Jag
Kamera: Nikon D40

Foto:Jag
Kamera: Nikon d40

Vill ha en ny Kamera, känns som om jag inte kan bli bättre med den jag har, iof är det kanske inte den bästa kameran precis heller, var den billigaste systemkameran ute när jag köpte den 2007.

3-4 port

3kycklingfileer
2vitlökar (beror på hur mycket man gillar vitlök)
1 kruka basilika
körsbärstomater
Nästan ett helt paket fetaost
½ msk soja
3dl matlagningsgrädde
1dl vatten
salt/peppar
smör till pannan

Skär kycklingfileerna i strimlor,salta,peppra, stek dom och pressa sedan i vitlökarna och ta i lite av den hackade basilikan.
ta i matlagningsgrädden och vatten och låt koka, i med ungefär ett halvt paket med fetaost, och rör tills det tjocknat, i med soja och resten av basilikan, sen, i slutet skär ni upp tomaterna i halvor och lägger dom i såsen tillsammans tillsammans med nästan all den restrerande fetaosten, koka lite snabbt (tomaterna ska inte koka sönder). Servera med pasta och eventuellt någon sallad!


Fetaost i såsen.



i med tomater, och såsen är klar!


Njut!

Detta är en historia min morfar skickade in till en tävling och vann med, en spökhistoria. Han var nog 9 år när detta utspelade sig, så omkring år 1915 utspelar det sig.


I Strömsfors skall man ju fira 100-års jubileum. Då jag är född och uppvuxen där älskar man den platsen. Och efter 40 års bortvaro ser man barndomshemmet som en kär plats dit tankarna ofta går. Och man gör gärna ett besök dit någon gång.  Den gamla idyllen är till stor del borta. Tidens jäkt har även där gjort sitt intrång. De gamla hundraåriga granarna som stod liksom skyltvakter utmed den strida forsen är nedhuggna. Även den karaktäristiska barrskogen som så vackert klädde bergssluttningar ner mot ån Assman är nedhuggna. Som en flintskallig gubbe ser den gröna dalen ut. Det är ledsamt att se, men det är tidens gång för att ge plats åt det nya som kommer, hoppas jag.

 Så har också de gamla stångjärnshamrarnas dunk tystnat för att ge plats åt modernare maskiner. De skäggiga spiksmederna är borta, inte heller kvarnen är kvar, där min far var mjölnare. Som barn var det mitt största nöje att smyga mig in i kvarnkammaren och höra på hur mäldfolket berättade om gamla tider och dess sällsamma upplevelser.  Det som mest intresserade var givetvis de spökhistorier om smånissar och troll som folk mer allmänt trodde på.

 Det var en förvårskväll då snön hade smällt och bäckarna flödade över av smältvatten. Två av mina jämnåriga kamrater och jag skulle som vanligt gå och hämta mjölk i Bratteborg – en bondgård ett stycke upp efter ån. Vägen gick utmed stranden och det växte stora granar på båda sidor. Jag minns att en av granstammarna hade någon skurit ut en uggla i vilken under årens lopp hade växt ut till en ganska grotesk figur.Det var alltså ganska kusligt för oss småbarn att i skymningen gå denna väg, varför vi alltid hade en lykta med oss. Under dagen hade det börjat frysa så smått. Och när vi kom till en bäck, som flöt ut i ån, hade den frusit till och flödat över så att det hade bildats svallisar på vägen. Vi hade just kommit till bäcken och stod och betraktade svallisarna då vi tyckte oss höra fiolmusik – ungefär som när stämde sin fiol. Det blev heller ingen melodi när vi stod där. Men det började brusa mer och mer så vackert och till ackompanjering av forsen lät det underbart vackert. Det gav riktigt eko emot bergen på andra sidan forsen. Strax ovan på detta går allmänna landsvägen. Och vi tänkte oss det kunde va Simon – bygdens speleman – som var på väg till någon dansstillställning. Och därför satt där och stämde sin fiol. Kanske han ville skrämma oss? Men vi gick modigt mot vårt mål. När vi kom fram möttes vi av mor i gården. Hon frågade om vi hört talas om att Simon hade dött helt hastigt samma dag. Vi bleknade och såg på varandra. Nu visste vi vem som spelat så förtvivlat där borta vid forsen. Men vi vågade inget säga, ty vi hade hört det var farligt att tala om sådant samma dag man upplevt det. Med darrande händer hjälptes vi åt att tända lyktan för nu hade det börjat mörkna. Och det var ännu kusligare att vandra hemåt. Tysta närmade vi oss åter bäcken och forsen och åter hörde vi musiken, nu vildare än någonsin – i finaste kvint och i djupaste bas i moll och i dur klagande och bedjande ljöd tonerna om vartannat. Vi gick tätt tillsammans och stirrade i marken. Vi vågade ej se oss omkring. Så småningom kom vi över bäcken och ju längre ifrån den vi kom desto mer dämpat hördes musiken. När vi hunnit ett stycke längre därifrån satte vi igång att springa allt vad vi förmådde, och vi sprang ända hem. Där såg de genast att nått hade hänt men jag vågade inget säga utan bara grät. Då jag äntligen lugnat mig något talade jag om hela historien. Far tyckte förstås att det var hemskt att Simon hade dött. Men att han hade spökat för oss – det ville han inte tro. Han sa att det måste ha varit Näcken som spelat för os – det borde vi vara stolta över, det lär nämligen vara ytterst sällan att någon människa fått höra Näcken spela så som vi fått höra den. Jag blev förstås mycket imponerad av fars ord.

Han berättade sedan att Näcken endast existerade i folkfantasin och att det var svallisarna som gjorde så det lät som en fiol som spelade.

I min fantasi levde dock tanken på att det ändå var Simon som spelat.
Vilgot

Min Morfar kallade sig för Vilgot istället för sitt riktiga namn när han skrev i tidningar.
Denna historia skickade min Morfar in till Robert Högfeldt som var konstnär, han målade sedan en tavla åt Morfar som är från denna historien.


En av dom pojkarana var min morfar.

Bilder från Lookbook.nu

Inspiration för mig till kläder och färger som jag tänker satsa på i vår, bohemiskt, romantiskt, hippiestil, även färgerna är natur färger och lite puder(?)färger.

Bild från förra året!

Det är halt ute just nu, och det har både jag och mamma fått känna på. mamma skulle ner till garaget imorse, halkar och slår i huvudet, hon fick en liten lätt hjärnskakning antagligen, senare skulle jag ut med Zacko och går så sjukt försiktigt, endå druttar jag på rumpan, gjorde riktigt ont., Aja får se vem som ramlar härnäst!

Mamma tog idag ner en låda från vinden som innehöll en massa pärmar med foton och tidningsurklipp i och fotoalbum från när mamma var liten.

I en av pärmarna med tidningsurklipp så hittar jag en dödsannons på min morfars bror. jag läste igenom den och hade ju hört lite att han var rik,direktör och hade flera egna affärer. Men nästan längst ner i texten stod det att han var en Tempelriddare och Riddare sedan år 1948, hur häftigt är inte det, en Tempelriddare liksom.

Jag läser Arn bökerna nu dessutom så då är det extra spännande tycker jag. Blev iallafall så chockad när jag läste det och frågade mamma om hon visste det men det gjorde hon inte. Synd att han inte lever längre, skulle vilja ha pratat med honom. han låter som en intressant snubbe (haha).



Och sen har vi min morfar också, önskade att han hade levt nu med, iof blev han 94år gammal, men dog när jag var 3-4 år så jag minns inte så mycket av honom.

Iallafall så var han Mariestads Första Ambulansförare, senare blev han vaktmästre på sjukhuset där. Han har även fått en bragd-pokal för han räddade en man som var självmordbenägen.

Även en massa andra saker, men det skriver jag i ett annat inlägg, för det är en historia kan man säga!

Jag gillar ju Greengate porslinet som jag har skrivit här nere, men gillar också vissa av Marimekko porslinet. fick när jag fyllde år coh i julklapp några the koppar jag önskat mig, har köpt till två själv nu också.



Gillar verkligen mönstret på denna. Tror den kostar ungefär 159kr styck.

Forr.se är hemsidan man kan se detta porslin på:)

Hellojsan (nytt ord?)

för två veckor sedan ungefär så köpte jag och mamma ett poromenadband, eftersom vi bor som vi gör, på ett berg i princip, så går det inte att gå ut och gå nu på vintern eftersom det är så halt ute så vi bestämde oss för att köpa detta band, även fast pappa tyckte det va onödigt. Nu har jag iallafall användt det dom här två veckorna och kan skriva lite om det.

Det vi köpte är frå Rusta och kostade 2500 kr, den ser i ungefär ut som det bandet so är på reklam men är billigare.

Märket är Adrenalin och den finns i tre färger tror jag, vi köpte en röd iallafall.

Allt är faktiskt ganska positivt med den, man får bestämma hastighet,kolla tid,och hur många kalorier man förlorar. jag brukar gå två ggn per dag fyra dar i veckan. och då går jag 10-20 min varje gång.

det enda negativa är att man får gå ganska små steg för den är lite kort, men inget som besvärar mig. men kanske nån som är 175-180 får problem.