Idag, eller ja nu om några minuter så kommer två av våra får avlivas. Det känns så hemskt, jag var hos dom förut för att säga hejdå, och dom var så gosiga, så brukar dom inte va. dom tiggde om att jag skulle klia dom. DEt är väl bara dom som känner mig som vet hur mycket dom är 13 fåren betyder för mig. Dom är inte bara ett par djur som går därute och betar. dom är mina vänner. Låter jättelöjligt, men det är sant. Varenda en av dom har sin egna personlighet, oc jag har vart den som tagit hand om dom kan man säga, dom när lammen föddes var jag ute hos dom varje dag i åtminstonde 1år, älskar odm här fåren. Och nu ska två avlivas, men dom får det bättre, dom kan knappt inte gå längre, är väldigt gamla, 14år ungefär. Men vad jag kommer sakna dom. Tycker synd om dom här fårens "lamm" också, vet nämligen att när vi tog bort bagglammen så ropade och ropade mammorna på dom, men dom var ju borta. Sen också så håller dom ihop, dom tar hand om varandra. Nee, jag är ledsen. Men som sagt så får dom det bättre.

Men en god nyhet är att mormor klarade operationen igår och är pigg idag:)


"Halta" Lotta <3, en av fåren som avlivas

Vet fasen inte hur jag kommer reagera när Mimmi blir för gammal, mitt älskade lilla lamm. För dom som inte vet så räddade jag henne när hon föddes från räven. När jag bar henne helt nyfödd så slickade hon mig på armen, det gjorde så hon känner igen min lukt och tror att jag är hennes "extremamma" lite.